Membran mot brunt vatten – ”GenoMembran”

Runtom på norra halvklotet blir sjöar och vattendrag allt brunare till färgen. Förklaringarna till denna brunifiering är flera, men det kan sammanfattas genom påverkan från människors aktiviteter – både ökningen av vissa och minskningen av andra.

Sjöar och vattendrag är mycket viktiga för Sveriges vattenförsörjning och brunifieringen påverkar producenterna av dricksvatten. I dagsläget har förändringarna kunnat mötas genom att intensifiera existerande processer, vilket medfört ökade kostnader. Fortsätter ökningen finns risk att reningen inte kommer räcka. Det kan leda till mindre tilltalande vatten, men ännu viktigare en ökad risk för bakterier i vattenledningar och att farliga ämnen bildas.

Alternativet är att förbättra vattenverken så att de kan hantera det allt brunare vattnet. Ett sådant alternativ är membranfiltrering, i detta fall handlar det om ultra- och nanofiltering. Begreppet kommer från de biologiska membranen som omsluter celler: de släpper igenom vissa ämnen medan andra ämnen stängs ute. Hur mycket som släpps igenom filtren kan anpassas genom storlek på porer och materialets egenskaper. Membran testas på olika vattenverk i olika delar av Sverige. Samtidigt utvecklas analysmetoder för att bättre kunna undersöka vilka ämnen som finns i vattnet. Eftersom detta görs parallellt används det också för att avgöra om membran är extra lämpade att ta bort en viss typ av ämnen.