Angelica Lidén

Safe drinking water in a changing environment, Membrane filtration in a Swedish context

Disputerade 2016-10-28

Länk till publikationen

Om avhandlingen


Tillgång till rent dricksvatten är en självklarhet för alla i Sverige, men på senare år har olika händelser satt våra dricksvattenverk på prov. Ytvatten har stor betydelse för svensk dricksvattenförsörjning: sjöar och vattendrag är tre gånger så vanliga som källor för dricksvatten som naturligt grundvatten. I många svenska ytvatten har koncentrationen av totalt organiskt kol (TOC) ökat under de senaste decennierna. Som konsekvens har kostnaderna för dricksvattenproducenterna ökat eftersom de behöver tillsätta mer kemikalier i reningsprocessen.

En teknik som relativt nyligen blivit ett realistiskt alternativ för storskalig vattenrening är membranfiltrering. För våra dricksvattenverk är det främst två typer av membran som är aktuella: ultra- och nanofiltrering, beroende på vilken partikelstorlek som filtren släpper igenom.

Ultra- och nanofiltrering för att minska halten organiskt kol i dricksvatten
I sin avhandling har Angelica Lidén tittat på hur ultra- och nanofiltrering använts för att minska halten organiskt kol i dricksvatten. På flera vattenverk genomfördes pilotstudier i flyttbara pilotanläggningar. Ultrafilter (i kombination med förfällning) gav en minskning av organiskt kol i nivå med existerande beredningar i vattenverken – och till ungefär samma kostnad men mindre miljöpåverkan. Nanofiltren kunde minska halten organiskt kol betydligt mer, men är ett dyrare alternativ än både existerande processer och ultrafiltrering, men skulle minska miljöpåverkan väsentligt.

Resultaten i studien visar att membranfiltrering har goda chanser att bli en process att räkna med för framtida vattenrening. Den minskar risken för vattenrelaterade sjukdomsutbrott. Nanofiltrering har även möjlighet att minska risken för desinfektionsbiprodukter och återväxt i ledningsnätet.

Här hittar du en längre sammanfattning av avhandlingen (som pdf)