Mätning av direkta växthusgasemissioner från avloppvattenreningsbassänger
Kommunal avloppsvattenrening leder till direkta emissioner av växthusgaserna lustgas och metan. Klimatneutralitet inom VA-branschen kan bara uppnås om dessa emissioner är låga. Detta projekt arbetar med att etablera en mätmetodik för att mäta utsläpp av koldioxid, lustgas och metan från avloppsvattenreningsbassänger.
Vi behöver metodiker för att kunna identifiera och kvantifiera dessa utsläpp. Biologisk kväveavskiljning på kommunala avloppsreningsverk är en betydande källa för luftemissioner av den kraftiga växthusgasen lustgas. Utsläppen varierar mellan reningsverk och beror till hög grad på olika driftparametrar.
Ofrivilliga utsläpp av metan kan ske direkt från rötkamrarna (driftstörningar), vid hantering av den producerade biogasen samt från de processer som används för slamförtjockning. Det är även vanligt förekommande med metanutsläpp i inloppet samt från luftade sandfång på reningsverket på grund av metanbildning i ledningsnätet. Signifikanta utsläpp av metan sker även från luftade bassänger, till vilka rejektvatten från rötningen återförs.
Direkta emissioner av lustgas och metan har visat sig stå för cirka 40-70 % av den totala direkta klimatpåverkan från kommunala avloppsreningsverk.
Koldioxidemissioner uppstår under nedbrytning av organiskt material. Traditionellt sett har ursprunget till dessa emissioner betraktats vara 100 % biogent och de har därmed exkluderats från klimatberäkningarna. Studier på senare år har dock visat att 4-14 % av inkommande organiskt material har fossilt ursprung vilket ger upphov till fossila koldioxidutsläpp. Användning av fossil kolkälla vid denitrifikation ger upphov till ytterligare utsläpp.
VA SYD gör nu en satsning på att etablera en mätmetodik för att mäta utsläpp av koldioxid, lustgas och metan från avloppsvattenreningsbassänger. Dessutom ska viktiga utsläppspunkter identifieras och kvantifieras, och styrstrategier för att minska dessa utsläpp ska tas fram.
