UV-strålning som mikrobiell säkerhetsbarriär

Detta var Kristjan Pullerits doktorandprojekt. Kristjan var industridoktorand vid Sweden Water Research och Sydvatten via Lunds universitet.

I ett glas dricksvatten finns miljontals mikroorganismer som oftast är helt ofarliga att få i oss. Även i vattenledningsnät växer bakterier på rörväggarna, en så kallad biofilm. Forskning har påvisat att den globala uppvärmningen påverkar råvattnet som används för dricksvattenproduktion i form av att öka näringsinnehållet i vattnet som kan stimulera mikrobiell tillväxt. För att förhindra utbrott av sjukdomsframkallande organismer i vårt dricksvatten finns det olika mikrobiologiska säkerhetsbarriärer på vattenverk som inaktiverar eller tar bort de skadliga organismerna.

Om projektet

Projektet har tittat närmare på hur säkerhetsbarriären UV-strålning påverkar mikrobiologin i dricksvatten. UV-strålning har använts som inaktivering av mikrober sedan början av 1900-talet. Principen med UV-strålning i dricksvatten är att strålningen påverkar mikroorganismernas DNA och hindrar reproduktionen av mikroorganismer och specifikt till exempel patogener (sjukdomsframkallande organismer). Många studier har gjorts i labb-miljö med labbodlade organismer och påvisat att UV-strålning är effektiv mot dessa. Bakterier ute i naturen är dock mycket mer motståndskraftiga än labbstammar, hur är egentligen UV-effektiviteten mot dessa mer tåliga organismer ute i verkliga miljön?

Projektet har undersökt hur UV-strålning påverkar hela floran av mikroorganismer i dricksvatten. Kan vissa typer av mikrober vara mer resistenta mot UV-strålning? Kan UV-skadorna repareras? Vad händer ute i vattenledningsnätverket om dessa mer motståndskraftiga organismer överlever?